Dödens och suckarnas stad / Ett stillsamt litet mord / Ormblomman

Das Buch beinhaltet drei Krimis von Håkan Nesser, die von Johan Werkmäster bearbeitet wurden. Die Novellen sind in einem leichten Schwedisch geschrieben und für Leser mit Schwedisch-Kenntnissen ab Niveau A2 geeignet.

Författaren Zorza reser till Venedig för att skriva. I DÖDENS OCH SUCKARNAS STAD möter han ett kärlekspar som vill ta livet av sig. Kommer de att lyckas? "Tack för senast. Det var så underbart. När kan vi ses igen? C." Professor Bachmann tjuvläser hustruns e-post. Bachmann bestämmer sig, han ska mörda mannen som hustrun är otrogen med. Det kommer att bli ETT STILLSAMT LITET MORD. "På tiden att du kom tillbaka. Jag hör av mig. Vera Kall" Henry Maartens blir alldeles yr. Hur kan ORMBLOMMAN ha skrivit ett meddelande till honom? Hon är ju död. Drei Krimis von Håkan Nesser, in einem leicht verständlichen Schwedisch nacherzählt von Johan Werkmäster.

Autorentext
Håkan Nesser, geboren 1950, ist einer der interessantesten und aufregendsten Krimiautoren Schwedens. Für seine Kriminalromane um Kommissar Van Veeteren erhielt er zahlreiche Auszeichnungen, sie sind in mehrere Sprachen übersetzt und wurden erfolgreich verfilmt. Daneben schreibt er Psychothriller. "Kim Novak badete nie im See von Genezareth" oder "Und Piccadilly Circus liegt nicht in Kumla" gelten inzwischen als Klassiker in Schweden, werden als Schullektüre eingesetzt, und haben seinen Ruf als großartiger Stilist nachhaltig begründet. Håkan Nesser lebt mit seiner Frau in London und auf Gotland. 2011 wurde er mit dem "Ripper Award", dem Europäischen Preis für Kriminalliteratur ausgezeichnet.

Leseprobe
Klockan var halv elva. Jag vinkade till mig en taxibåt som kom farande på en av kanalerna, klev i båten och bad föraren att köra till Gritti. Några minuter senare steg jag in i det sagolika hotellet. Jag satte mig i baren och beställde ett glas vin. Samtidigt frågade jag servitören, om han kunde ta reda på ifall paret i rum 208 var inne. Efter en stund kom servitören tillbaka med mitt glas. - Gästerna i nummer 208 gick ut vid åttatiden, sade han. Jag tackade honom, tände en cigarrett och svor för mig själv. Varför hade jag låtit mig dras in i paret Hemmelwaites konstiga historia? Istället för att vara här borde jag sitta på mitt rum på Hotel Bonvecchiati och arbeta med min novell.